Mindre hackspettens trumning

Mindre hackspettens trumning är ganska rask och har en påtagligt stabil slagfrekvens inom en fras. Den slutar lika tvärt som den börjar och klingar knappast av alls mot slutet, men bland händer det att det ”svajar” lite i mitten:

Trummande mindre hackspett, inspelat av Patrik Åberg

Inte sällan kommer två fraser i tät följd, och sedan är det ett längre uppehåll till nästa fras. Den andra frasen i paret kan då vara lite kortare och svagare än den första. Man kan höra en hel del variation i mindre hackspettens trumning och framför allt är det variation i underlaget som skapar denna.

Jämfört med de andra hackspettarnas trumning är den längre och ”rakare” än större hackspett, vars trumning är kortare, snabbare och kraftfullare, men klingar av tydligt mot slutet:

Trummande större hackspett, inspelat av Jelmer Poelstra

Spillkråkans trumning är ganska lik mindre hackspettens, men längre och mycket kraftfullare och tonar ut lite grann mot slutet. En spillkråka på långt avstånd kan ibland tas för en mindre hackspett närmare:

Trummande spillkråka, inspelat av Ante Strand

Mindre hackspetts trummande kan också lätt förväxlas med gråspettens (Picus canus) trummande men den har ett långsammare tempo jämfört med mindre hackspett:

Trummande gråspett, inspelat av Jelmer Poelstra

Varje fras består av 20 till 30 slag och varar i allmänhet drygt en sekund. Under revirförsvaret trummas vanligtvis mellan 5 till 19 gånger per minut (Glutz & Bauer 1980, Winkler et al. 1995). Både hanen och honan trummar och låter likadant, och som med alla hackspettar sker inte trumningen som en del av födosöket. Det är snarare så att trumningen ersätter funktionen av sång hos andra fåglar. Vid födosöket kan ljud av hackandet självklart också höras, men frekvensen av de individuella slagen är mycket lägre och ganska oregelbunden:

Födosökande mindre hackspett, inspelat av Patrik Åberg

Källor:

Gorman, Gerard. Woodpeckers of Europe: a study of the European Picidae. Trowbridge, 2004.

Glutz von Blotzheim, U. N. & K. M. Bauer (1980): Handbuch der Vögel Mitteleuropas. Band 9. Columbiformes – Piciformes.
Akademische Verlagsgesellschaft, Wiesbaden.

Winkler, H., D. Christie & D. Nurney (1995) Woodpeckers: A Guide to the Woodpeckers, Piculets and Wrynecks of the World.
Pica Press, Robertsbridge.

Alla ljudfilar hämtat från: https://www.xeno-canto.org

– Mindre hackspett (trummande): https://www.xeno-canto.org/26681
– Större hackspett: https://www.xeno-canto.org/83262
– Spillkråka: https://www.xeno-canto.org/28659
– Gråspett: https://www.xeno-canto.org/98173
– Mindre hackspett (födosökande): https://www.xeno-canto.org/42420



Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *