Mindre hackspettens förekomst

Det här inlägget är det första i en serie om olika aspekter av mindre hackspettens ekologi och biologi. I framtiden kommer vi skriva mer om artens födovanor, häckningsbiologi, parningssystem, revirbeteende och andra tema.

Mindre hackspettens utbredningsområde
Källa: http://- https://www.iucnredlist.org/species/22681076/130037386

Mindre hackspetten har en utbredning som sträcker sig över en stor del av palearktiska regionen. Inom Sverige har arten en spridning över nästan hela landet, upp till trädgränsen i fjällen. Mindre hackspett är en stannfågel som kan ha väldigt stora hemområden eller revir, med ytor av flera hundra hektar. För en art som har en kroppslängd av cirka 15 cm och väger cirka 25 g är det ovanlig stora områden. Under vintern försvarar arten inte något revir, utan rör sig i stora hemområden, gärna tillsammans med meståg och de utnyttjar även barrskogar. Under våren påträffar man arten i södra Sverige mest i löv- och blandskogar, gärna med äldre ädellövträd, medan deras habitat i norra Sverige består oftast av gamla löv- och blandskogar med al, björk och asp.

Olika typer av skog används i olika omfattning genom året. Under våren överutnyttjas alskogar något för födosök och barrskogar underutnyttjas, medan ädellövskogar och övriga lövskogar utnyttjas i förhållande till förekomst. Under vintern överutnyttjas ädellövskogar något, medan övriga underutnyttjas något. När det gäller bohackning överutnyttjas alskogar ganska kraftigt, vilket troligen beror på att det är lättast att hitta lämpliga högstubbar där.

Artens revir under häckningsperioden består av lövskogsbestånd som måste ha en sammanlagd yta på cirka 40 ha, utspridda över en yta på upp till cirka 200 ha. Arten är väldigt hemortstrogen, och efter att en individ har häckat i ett område lever den i detta nästan undantagslöst resten av sitt liv.

Även om arten stannar i Sverige hela året och inom Sverige vanligtvis i samma hemmaområde så varierar det kraftigt hur synlig arten är för oss människor. Under vintern är de nästan helt tysta och om man ser dem alls så är det oftast ren slump. Under våren däremot ropar fåglarna högt för att hålla kontakt med sin partner, eller om de är ensamma för att locka en potentiell partner, eller skrämma bort konkurrenter. Dessutom ropar och trummar båda honan och hanen under den tiden. Därför är det mycket enklare att observera dem under, vilket återspeglas i rapporterna på Artportalen.

Rapporterade individer per vecka under 2017
Sammanställd på https://www.artportalen.se/

Källor:

Olsson O, Through the eyes of a woodpecker: understanding habitat selection, territory quality and reproductive success from individual behaviour (PhD dissertation). 1998, Lund: Lund University.

Wiktander U, Olsson O, Nilsson SG, Seasonal variation in home-range size, and habitat area requirement of the lesser spotted woodpecker (Dendrocopos minor) in south Sweden. Biol.Cons., 2001. 100: p. 387-395.

Olsson O, Wiktander U, Malmqvist A, Nilsson SG, Variability of patch type preferences in relation to resource availability and breeding success in a bird. Oecologia, 2001. 127(3): p. 435-443.

Olsson O, Wiktander U, Holmgren NMA, Nilsson SG, Gaining ecological information about Bayesian foragers through their behaviour. II. A field test with woodpeckers. Oikos, 1999. 87: p. 264-276.

http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/100048

https://www.iucnredlist.org/species/22681076/130037386

https://www.artportalen.se/


 

 

Det här inlägget postades i Mindre hackspettens ekologi och biologi. Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt